Med avtalslicens avses ett förvaltningssystem för rättigheter som regleras i upphovsrättslagen. Avtalslicensen möjliggör att användningslicenser beviljade av organisationer som representerar upphovsrättsinnehavarna även gäller för sådana upphovsmän och rättsinnehavare som organisationen inte representerar. Tack vare avtalslicenssystemet kan även rättsinnehavare utanför organisationerna få ersättningar från organisationerna.
Upphovsrättslagens begränsningar inskränker upphovsmannens ensamrätt. Begränsningarna tillåter användning av verk i vissa lagstadgade situationer utan tillstånd från upphovsmannen. Begränsningarna motiveras ofta med argument som anknyter till bildning eller informationsförmedling.
Ett licenssystem där upphovsmän tillåter användning av deras verk under vissa villkor. De symboler som används i samband med verket anger om upphovsmannen har tillåtit att verket används som sådant, att det bearbetar och/eller att det används i kommersiellt syfte.
Översättningar, bearbetningar och samlingsverk kallas för derivatverk, det vill säga verk som skapats utgående från ett originalverk exempelvis genom modifiering. För att skapa ett derivatverk behöver man tillstånd från upphovsmannen till det ursprungliga verket. Upphovsmannen till bearbetningen har upphovsrätten till derivatverket.
Exemplar av verk kan framställas på många olika sätt beroende på vilken typ av verk det är fråga om, exempelvis genom kopiering, inspelning eller tryckning. Framställningen av exemplar är en av de ekonomiska rättigheter som tillkommer upphovsmannen, som bidrar till att trygga upphovsmannens utkomstmöjligheter. Upphovsmannen har ensamrätt till tillverkning av ett exemplar.
Ett gemensamt verk är ett verk som har skapats av två eller flera personer tillsammans så att upphovsmännens verk inte är självständiga verk och inte kan skiljas från varandra i slutresultatet.
Med fri anslutning avses en situation där man skapar ett nytt självständigt och originellt verk som inte kan likställas med det ursprungliga verket, även om det ursprungliga verket har fungerat som inspirationskälla för det nya verket. För ett verk i fri anslutning till ett annat verk krävs inte den ursprungliga upphovsmannens tillstånd.
Om ett upphovsrättsskyddat verk används på ett lagstridigt sätt är det fråga om ett upphovsrättsbrott. I sådana fall är den som handlat lagstridigt skyldig att betala en skälig kompensation till upphovsmannen. Kompensationsskyldigheten är inte avhängig på huruvida användaren var medveten om att användningen var olovlig. Kompensationen motsvarar vanligen åtminstone priset för ett korrekt användningstillstånd.
Kompensationen för privatkopiering är en ersättning som betalas till upphovsmännen. Kompensationen för privatkopiering är budgetfinansierad och betalas av staten.
Lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt reglerar verksamheten inom upphovsrättsorganisationerna. Lagen grundar sig på ett EU-direktiv, vilket innebär att samma regelverk gäller för alla upphovsrättsorganisationer som verkar inom ett EU-medlemsland.
I Finland gäller lagen för sju upphovsrättsorganisationer: Kopiosto, Teosto, Gramex, APFI, Kuvasto, Sanasto och Filmex. Lagens syfte är att främja öppenheten inom upphovsrättsorganisationernas verksamhet, bidra till god förvaltningssed och transparens samt stärka rättsinnehavarnas beslutsrätt i förhållande till upphovsrättsorganisationerna. Lagens bokstav verkställs bl.a. genom den årliga öppenhetsrapporten. Kopiostos öppenhetsrapport finns som pdf-fil på sidan Verksamhet.
Lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt gör att den kollektiva förvaltningen av upphovsrätten är en av de mest transparenta sektorerna. Tack vare det internationellt enhetliga regelverket är det lättare än förut att jämföra olika aktörer. Detta ökar på säkerheten både ur verkens användares och verkets upphovsmäns synvinkel.
Lagen garanterar också att man kan framföra klagomål om vår verksamhet. Närmare information åt verkets upphovsman eller rättsinnehavare finns i dokumentet ”Korvausten jaon yleiset periaatteet” på sidan Våra tjänster för upphovsmän och förläggare (på finska). En användare av ett verk kan skicka in en skriftlig klagan till Kopiosto ifall hen misstänker att Kopiosto brutit mot lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt. En användare av ett verk kan också ifall en tvist uppstår använda sig av skiljeförfarande i vissa specifika situationer som fastställs i 54 § i upphovsrättslagen. I övriga fall kan en eventuell tvist lösas i marknadsdomstolen eller tingsrätten, beroende på ärendet.
Patent- och registerstyrelsen, PRH, fungerar som det övervakningsorgan som lagen om kollektiv förvaltning av upphovsrätt fastställer. PRH övervakar också Kopiostos verksamhet.
En licens är ett användningstillstånd genom vilket en upphovsman ger tillstånd att använda ett verk på specifika villkor. I licensvillkoren fastslår upphovsmannen hur verket får användas, exempelvis om det får modifieras eller kopieras.
Enligt upphovsrättslagen innebär namngivningsrätten att upphovsmannens namn ska nämnas i enlighet med god sed när man framställer exemplar av ett verk eller gör det tillgängligt för allmänheten. Det sätt på vilket namnet i praktiken nämns kan variera mellan olika typer av verk.
Genom närstående rättigheter skyddas bland annat utövande konstnärer och deras framföranden, inspelnings- och filmproducenter, fotografer samt producenter av kataloger och databaser. De närstående rättigheterna påminner om upphovsrätten. Skyddstidens längd utgör den största skillnaden. Närstående rättigheter förutsätter inte heller att verket uppfyller kravet på originalitet och självständighet. De närstående rättigheterna regleras i upphovsrättslagen.
Ett verk har offentliggjorts när det lovligen har gjorts tillgängligt för allmänheten.
Offentligt framförande innebär att ett verk framförs för en närvarande publik. Slutna tillställningar exempelvis hemma eller bland en liten grupp vänner räknas inte som offentligt framförande. Offentligt framförande är hör till upphovsmannens exklusiva ekonomiska rättigheter.
Termen originalverk används när man vill skilja mellan ett självständigt och originellt verk skapat av en upphovsman och ett så kallat derivatverk, det vill säga ett verk som skapats genom bearbetning av ett originalverk. Till derivatverk hör bland annat samlingsverk, översättningar och bearbetningar.
Man får framställa några exemplar av ett offentliggjort verk för privat bruk, dvs. för eget och för familjens eller andra närståendes bruk. Dessa exemplar som framställts för privat bruk får inte användas för andra ändamål, och det är till exempel förbjudet att sälja dem. Det är inte tillåtet att kopiera datorprogram eller databaser i digitalt format ens för privat bruk.
Termen Public Domain används om verk vars upphovsrättsliga skyddstid har gått ut eller vars upphovsmän har avsagt sig upphovsrätten till verket och upplåtit det till fri användning.
Upphovsrättslagen ingår stadganden om respekträtt, vilket innebär att ett verk inte får ändras på ett sätt som kränker upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller originalitet. Ett verk får inte heller göras tillgängligt för allmänheten i en form eller ett sammanhang som kränker upphovsmannen.
Ett verks eller en publikations upphovsman, förläggare eller utövande konstnär. Rättsinnehavaren kan vara en fysisk eller juridisk person som innehar upphovsrätt eller närstående rättigheter eller som har ingått ett avtal om utnyttjande av rättigheterna eller har en lagstadgad rätt till en andel av upphovsrättsersättningarna.
Ett verk som skapats genom att kombinera befintliga verk eller delar av dem. Ett samlingsverk kan få upphovsrättsskydd om det är tillräckligt kreativt och originellt. Upphovsmannen till samlingsverket får upphovsrätten till samlingsverket. Man bör notera att man behöver tillstånd från upphovsmännen för att använda deras verk eller delar av verken i ett samlingsverk. Man behöver också tillstånd från dessa upphovsmän för att göra samlingsverket tillgängligt för allmänheten.
Ett sammansatt verk är ett verk som två eller flera upphovsmän har skapat tillsammans, där upphovsmännens andelar är självständiga verk som kan skiljas från varandra. Ett sammansatt verk kan exempelvis vara en bok med illustrationer, där författarens och illustratörens andelar är självständiga och kan skiljas från varandra.
Tillgängliggörande för allmänheten innebär att man gör ett verk tillgängligt för en större grupp människor än den egna familjekretsen. Tillgängliggörande för allmänheten innebär exempelvis förmedling, framförande, visning eller distribution av ett verk.
I upphovsrättslagen stadgas om så kallade tvångslicenser. När det är fråga om en tvångslicens förutsätter användning av verket inte upphovsmannens tillstånd, men upphovsmannen måste får ersättning för användning av verket.
Ett verk är utgivet när exemplar av verket med upphovsmannens tillstånd har saluförts eller på annat sätt spridits bland allmänheten.
Ett verk måste vara självständigt och originellt för att skyddas av upphovsrätten. Det måste alltså överskrida verkströskeln. Om ett enskilt verk överskrider verkströskeln avgörs alltid från fall till fall.
Upphovsmannen kan överlåta alla eller en del av sina ekonomiska rättigheter till någon annan aktör, exempelvis till sin arbetsgivare eller förläggare. Mottagaren kan vara en fysisk person eller en juridisk person, såsom ett bolag. Upphovsrätten kan överlåtas mot ersättning, varvid upphovsmannen får en ekonomisk ersättning för överlåtelsen, eller utan ersättning, varvid upphovsmannen avstår från sina ekonomiska rättigheter utan ekonomisk ersättning.